Ankomst Nairobi & Mombasa

Efter lang vantan pa London Heathrow och en mork natt hogt upp i ett enormt plan, borjade himlen ljusna genom flygplansfonstret och man kunde skada en blodrod sols ljus skingras over de molnskonjda bergen kring Mount Kenyas topp. Snart kunde man aven urskilja slatterna, staderna och de sma, sma fordonen som fardades i ett system av vanstertrafik. Nairobi Airport. Hett, blandande ljust, fuktigt och alldeles annorlunda. Bara kort utanfor flygplatsen blev taxiforaren Frida spontant reseguide och vi fick genast syn pa zebror, gaseller och giraffer i morka silhuetter ute pa falten. Den forsta dagen tillbringade vi sedan i ett varmeparalyserat, overbefolkat och dammigt Nairobi dar den ene efter den andre glatt halsade oss valkomna (Karibuni Kenya, habari?) och erjod oss visningar av staden. Vi besokte allt fran stora enorma kopcenter till bakgator och slumkvarter dar folk satt ihopkurade pa uppochnervalta kartonger och sondriga datorer och slipade till hantverk - kenyanska skalar med maasaimotiv, djur taljda i tra eller gjorda av speciell mjuk, vit sten. Nar vi berattade att i Sverige ater vi pa porslin, skrattade de bara - "det haller ju inte for naganting!" Vi har atit ugali (majsratt), kienyaji (gron hackad spenatliknande gronsak) och druckit Picana, kramig mangojuice. Under en skranglig natt anlande vi sedan till Mombasa, en muslimsk stad belagen pa en lite mer lattsmalt halvo, och darifran tog vi en farja over till Ukanda och Diani dar vi vid sex pa morgonen fann Colobus Trust, organisationen som jobbar med hallbar utveckling av naromradet och omhandertagning av apor, bade markattor och colobusapor. Bara under dagen har vi gastats bade av Colobusapor, Markattor och Babianer som nyfiket kommit fram och nosat intill huset. Babianer far man ha respekt for, de ar aggressiva och knycker tjuvaktigt allt man kan tankas halla i handen. Vi har tagit med lakrits, svenskt godis som vi bjuder folk pa. Har finns LUSTIGT nog en ung norrman vid namn Magnus, student vid Lunds Universitet (var hemstad!) samt en venezolansk tjej som ocksa studerar vid LU och ett par fran England, Tim och Tracy, som aker jorden runt och just nu ar har tva manader och jobbar. Managern, Macharia, och sekreteraren Anita tar val hand om oss och har skjutsat runt oss och guidad oss och hjalpt oss komma till ro i huset som i princip ligger PA Diani Beach - vi har havet vid vara fotter, ett stenkast bort, med vit sand, hoga palmer och knappt nagra manniskor. Dock fler ormar rasslar i loven. Men det ar nagat speciellt med Kenya, med Afrika, smakerna, dofterna, ansiktsuttrycken och den blodroda solen over de oppna falten dar djur ror sig vilt anda inne vid storstaderna. Det ar fantastiskt hur allting fortfarande lever i harmoni har. Daremot ar det tragiskt nog sa att den enorma fattigdomen gor att manga relationer har styrs in endast pa det ekonomiska, manga forsoker lara kanna oss bara for att fora oss at sidan och krava oss pa pengar. Folk ber med tomma ansiktsuttryck och annu mer tomma fickor, om de ens har klader pa overkroppen. Har i Diani gar aven masaierna kladda som de alltid har gjort, inne i staden.

Nar man ar over 18 ar och darmed myndig, ar man aven vad som i Kenya kallas for Maran, dvs mogen nog att doda ett lejon. Nu har vi precis atit och ska ta oss en tupplur. Vi har inte sovit i en riktig sang pa 3 natter... /Anna