En vanlig dag

Efter 16 dagar i Kenya kan jag nu konstatera en sak: har star tiden stilla. Det vilar en marklig stamning over arbetsdagarna har pa den kenyanska kusten: sysslorna ar oandliga, anda ar det som om alla dagar ar en enda dag, som kunnat vara ett ar. Solen steker vid ekvatorn, syrsorna spelar och den torra bushen som omger allt ar fridfullt stilla samtidigt som den myllrar av frammande ljud och rasslanden. Dagarna gar, men de saknar datum. Man ar sa van vid tempot hemma i Sverige: deadlines, prestation, effektivitet och resultat. Har ar allting annorlunda:

Vi vaknar i morgonkvisten av att en ap-unge skriker, nastan kvittrar, efter mat. Vid kl 8:00 ar det morgonmote med all personal, och darefter forberedelser: vi hackar frukt, vaggar markattor till somns, aker ut i bushen for att hugga ner trad med machetes och jagar fjarilar genom tradgarden innan en grupp tjeckiska (eller kanske tyska, eller engelska...) turister plotsligt dyker upp. Jag ger dem en guidad eko-tur i den djungelliknande naturen utanfor garden och berattar om neem-tradens medicinska anvandning mot over 40 olika sjukdomar, om korallstenarna pa marken och legenderna om de valdiga baobabtraden - allt under noggrann bevakning av Colobus-apor och nashornsfaglar i traden ovanfor. Lunchen ar alltid raktigenom vegetarisk: vi har en duktig kock har, Alex, som borjade i forra veckan. Radslan for att resa i Kenya sedan det lokala upproret 2007 verkar hanga kvar, och kombinerat med finanskrisen resulterar detta i att turismen i omradet nastan ar noll. Safari Beach Hotel, det enorma lyx-turistkomplexet nagan kilometer bort, har fatt stanga igen eftersom inga turister syns till. Det var dar Alex arbetade som utbildad kock, nu har han fatt soka sig till vart lilla sjabbiga kok i Colobus-garden, men uppskattar sitt jobbtillfalle. Hans fingrar vet att laga gott: matoke (trabanan), ris, bonor, linser, morot och potatis i olika grytor, och darefter fruktfat med papaya, ananas och melon. Under tiden forsoker Sykes-apor slugt ta sig in i huset for att snylta pa godsakerna.

Nar sysslorna ar slut for dagen, star solen lagt och jag far min favorittid pa dygnet. Man kan ga ner till havet och ta ett svalkande dopp, lasa eller bara vila tills solen gar ner men himlen fortfarande skiner. Manen ar namligen bade enorm och intensivt vit har nere, den lyser upp natten och gar man ner pa stranden nattetid, finner man den vit och ode, breda ut sig som en silverskimrande mantel och sceneriet med fiskebatarna som ligger och kluckar i vattenbrynet ar overkligt. Det ar kvallstid, nar morkret har fallit, som kanslan av att man ar riktigt langt hemifran infinner sig i magen - sadar kittlande, lite skrammande, men med en omatbar nyfikenhet.