Time for work!

Nu nar hud och lungor har acklimatiserats tankte jag beratta lite om var jag befinner mig och vad jag gor har i Kenya. Langt soderut vid Kenyas ostkust, mot indiska oceanens transparent turkosa havslinje ligger den kritvita strandremsan Diani Beach. Vackert belaget bara nagan timme ifran landets nast storsta stad, muslimska knytpunkten Mombasa, ar Diani en internationellt erkand 'biodiversity hotspot' pga sin enorma rikedom av flora och fauna. Den tata vegetationen ar ALDRIG tyst. Har ligger aven Wakuluzu: Friends of the Colobus Trust, en icke-vinstintresserad organisation som framst jobbar med rehabilitering och bevarande av den utrotningshotade, svartvita Colobus-apan. Det ar hos denna organisation jag och min pojkvan Filip har 3 manaders jobb framfor oss, varvat med en manads resande genom Tanzania och andra delar av Kenya. Man har i Colobus Trust aven blivit centrum for hallbar utveckling av omradet, man ger utbildning i skolor och pa foretag runtomkring om djur och natur och man ger ekoturism-turer i Colobus Trust egen Natur-stig genom bushen och baobab-traden. Man har aven en veterinarklinik har, bara senaste aret har patienterna varit allt fran sunnis, babianer, markattor, bushbabies, Sykes-apor och Colobus-apor. De tas om hand och lars upp att vara vilda djur tills de slapps ut i det vilda igen.

Har bor vi tillsammans med det kenyanska staff-crewet (med namn som Macharia, Mwitu och Hamisi) samt nagra andra volontarer fran Venezuela, Frankrike, England och Norge. Vi ar i princip de enda som inte fatt malaria an, men det ar bara att halla modet uppe! Vi tog en helt sjuk busstur pa nio timmar fran Mombasa genom den afrikanska natten och tog en farja over fran halvon till fastlandet for att komma hit. Val pa fastlandet kunde vi bevittna det riktiga kenyanska samhallet: allt som finns ar palmhyddor, och framfor varje palmhydda en oppen brasa dar man grillar mat. Kvinnorna gar runt i fargglada tyger eller burka-liknande kladsel, och barnen springer fram och tillbaka till skolan i morgonljuset med sina sma skolvaskor och halvsondriga sandaler. Under allt detta vilar vyn pa en rod, torrdammig grund av afrikansk jord, plattad till stigar och vagar i slingriga monster.

Det ar torrperiod och ca 35 grader varmt, alla majsodlingar har dott av varmen sa det ar matbrist och svart att fa tag i bra mat. Dock loser vi det hela med att frossa i billig mango, det har blivit lite av ett beroende, denna goda, solgula frukt som finns overallt for 1 kr stycket.

Vi arbetar numer man-fre samt sondagar 8-16 med olika sysslor: vi ar dels i bushen och hugger vegetation med machetes, vi bygger broar for aporna over vagarna, matar dem (just nu en liten markatt-bebis som maste handmatas med valling var tredje timme som kommit hit fran Tsavo National Park), assisterar vid veterinar-ingrepp samt blir utbildade till ekoturism-guider. Det kommer flera klungor turister fran olika hotell hit varje dag (idag blev jag tilltalad av en stor, tjock tysk som trodde att jag var en annan tysk turist som var med gruppen, han holl en flera minuters lang tysk monolog tills han insag att jag inte var med hans grupp och tystnade). Varje dag ar en utmaning: det tar pa kroppen att arbeta hart i denna varme, och den raktigenom vegetariska maten har mattar inte sarskilt lange. Men det ar valdigt inspirerande och spannande att fa gora nagat sahar, nagat sa annorlunda sa langt bort. Det ar inte varje dag en apa sitter och stirrar pa en i fonstret utifran medan man ater frukost... eller som idag, nar jag satt med min cd-spelare i tradgarden och en babian-unge forsokte stjala den fran mig. Hysteriskt kul! Men det ar ocksa valdigt fascinerande att studera hur lika dessa apor ar oss sjalva, de har samma sjukdomar, allt de ater aterfinnes aven i vart volontar-kylskap, och nar jag och Filip pussades framfor tva vervet monkeys pussade de ocksa varandra - det ar overhuvudtaget oerhort fascinerande att se hur lika vi ar.

Swahili haller pa att laras, gor sa gott jag kan - uttryck som POLE POLE (ta det lugnt), SAVA (okej), ASANTE (tack) och MZURI (bra) ar det man hor mest, men aven nar de mumlar MZUNGU sinsemellan (ordet for vit manniska) nar man sitter pa matatun (lokalbussen).

To be continued... / Anna